Tänk att du fortfarande kan få mig så rosenrasande, sårad, förbannad, ledsen, upprörd alltalltallt över något så litet. Det är läskigt när man låter folk få den makten över en. Men inte längre. Det slutar här. Jag har fått nog av att så mycket i mig det ska handla om dig när inget du tänker eller gör handlar om mig. Trots alla varningar angående dig så gjorde jag det ändå, gav dig en chans. Och en till. Och en till. Och en... ja. Ni kanske ser mönstret.
Nu är jag fri.
Som om jag gått från tant till ung kvinna. Som om jag blivit det jag skulle vara.
(tolka det som ni vill, tolka det helst inte alls. Jag behövde bara få det ur mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar